Idag har jag en del att hinna fixa!

Jag ska till finaste hästen och pussa en massa på henne, och tänkte försöka rida ut en sväng om det inte verkar vara för halt!

Ska några ärende också inne i Eslöv.

Sen blir det hem och packa för imorgon styr jag min kos till the big city Kalmar :)  Ska vara där i nästan 2 veckor :o  Över både jul och nyår!

Det är roligt, roligt men det tråkiga är att inte se Suppan på så länge :/  Men hon kommer bli lite ompysslad i alla fall så det är bra :)

Så hoppas att Stefan kommer hem i tid så jag kan sno bilen, hehe!!!

Detta är första julkalendern på många år som jag faktiskt följer :)  Dom senaste har liksom bara vara skit dåliga så dom har inte varit värda att titta på... Men årets är bra :)

Mysteriet på Greveholm har varit en av mina favorit julkalendrar genom åren, så jag var tvungen att checka denna och se om det skulle kunna vara något bra, och det var det ju :D

Först var jag rädd att det liksom bara skulle vara en omgjord variant av den första, men det var en bra fortsättning liksom!

Me like!

Någon mer som kollar på årets julkalender?

Först måste jag bara säga att det märks verkligen att hon inte kan röra sig in hagen just nu... Eller ja, kan och kan, men ni fattar!

Så himla stel pålle och giganto pigg med överskottsenergi = ingen rolig kombination.

Men jag skrattade åt henne en massa ändå ;)  Hon är liksom så söt!!

Sitter och tittar på en film just nu, så dessa rader har tagit väldigt lång tid att skriva, hehe!

Så nu säger jag bye, bye för idag och så ska jag titta klart på filmen ;)

Ungefär så här har det sett ut dom senaste dagarna...

2 "citat" som jag lärt mig av min far för en massa år sedan sitter liksom fortfarende kvar! Dom poppar upp lite ibland, haha! Tänkte dela med mig av dom, min pappa är bara bäst <3

"Ät gul snö, det kan vara öl"

"BAJS! Smaken man aldrig glömmer"

Frågan är hur och varför detta har fastnat så i min hjärna?! Uppenbarligen tycker min hjärna att detta är väldigt viktigt att komma ihåg, hehe!

Pappa, hoppas att det inte gör något att du får stå för dagens inlägg och bild! Man ska väl ha barna sinnet kvar, eller hur :)

"Om ni verkligen inte måste ut och köra så ska man stanna hemma".

Japp, så har dom sagt idag... Så man får kanske lyda, eller?!

Det blir nog att hålla sig hemma idag då. Får väl leka med datan och leta bil ;) eller kan jag få en i julklapp, hade inte varit helt fel om det står en bil utanför mamma och pappa när jag anläder till Kalmar! :D

Qallisma och Suppan får stå för bild idag <3

Igår kom en trevlig man till stallet och kände igenom Suppan. Han hittade vid manken, ungefär mitt på ryggen och höger sidan av halsen. Suppan såg helt nöjd ut efteråt :)  Men aj vad det gjorde ont först... Men han tyckte att hon var väldigt fin och gosade lite med henne efteråt, lilla söthästen charmar alla ;)

Men han tyckte inte att det var så mycket och inget återbesök är bokat utan skulle det bli något problem igen så är det bara att ringa!

Så hon vilade igår och idag ska hon skrittas på helt långa tyglar, eller så går jag med henne, det får jag se.

I måndags fick jag uppleva hur det är att köra i snödrivor! Stefan körde till stallet och jag körde hem, och jag är väldigt glad att jag hade honom med mig när det låg snödrivor över vägarna. Det var ju första gången jag var ute i sådant väder, så jag fick en massa tips och så hur jag skulle köra, så det var en nyttig lärdom :)  och sen när vi var hemma och jag skulle köra in på våran parkering så var det en snövall och där tog det stopp, haha! Så bakdelen var kvar på vägen... Så då fick jag även lära mig hur jag skulle ta mig där ifrån, det tog några försök för antingen gasade jag för mycket eller för lite, men sen blev det perfekt gasning ;)

I eftermiddag kommer det en kiropraktor till stallet, så han ska kolla Suppan. Jag hade lite tur att han hann ta henne också för jag frågade inte förräns i måndags om han hann ta henne också :)

Varför tros sig folk veta vad jag känner, vad jag tänker och hur jag mår?

Varför kan jag inte få stöttning i det som jag äntligen har insett att jag behöver?

Varför lyssnar ni inte på mig när jag säger vad jag absolut inte kommer klara?

När jag faktiskt tar mod till mig och säger som det, lyssna på mig och i alla fall försöka förstå vad jag menar i stället bara för att skrota det jag säger med en gång.

Jag har inte bett om att vara så här, jag har inte bett om att tänka och känna som just jag gör. Tror ni att jag vill vara annorlunda, tror ni inte att jag hellre hade velat ha ett "normalt" beteende och liv.

Ni tror er veta hur jag ska det, men jag vet att står jag inte på mig i det här kommer allt gå åt helvete.

Känns faktiskt som det är det ni vill, fast att jag försöker förklara så gott jag kan hur verkligheten ser ut från mina ögon.

Men tydligen vill ni att jag ska avskärma mig och börja leva i min gamla bubbla igen...