Varför tros sig folk veta vad jag känner, vad jag tänker och hur jag mår?

Varför kan jag inte få stöttning i det som jag äntligen har insett att jag behöver?

Varför lyssnar ni inte på mig när jag säger vad jag absolut inte kommer klara?

När jag faktiskt tar mod till mig och säger som det, lyssna på mig och i alla fall försöka förstå vad jag menar i stället bara för att skrota det jag säger med en gång.

Jag har inte bett om att vara så här, jag har inte bett om att tänka och känna som just jag gör. Tror ni att jag vill vara annorlunda, tror ni inte att jag hellre hade velat ha ett "normalt" beteende och liv.

Ni tror er veta hur jag ska det, men jag vet att står jag inte på mig i det här kommer allt gå åt helvete.

Känns faktiskt som det är det ni vill, fast att jag försöker förklara så gott jag kan hur verkligheten ser ut från mina ögon.

Men tydligen vill ni att jag ska avskärma mig och börja leva i min gamla bubbla igen...

Ja, det är ju det...

Jag är trött på att trilla av

Jag är trött på att alltid vara sämst

Jag är trött på inte klara sådant jag har gjort tidigare

Jag är trött på att alltid göra fel

Jag är trött på att säga fel saker

Jag är trött på att vara mig själv

Tider som aldrig kommer att komma tillbaka

Tider där jag inte var rädd, då jag flög över allt som gick att hoppa över

Ikväll åker jag till träningen utan några förhoppningar

Men jag ska kämpa

Just nu känner jag mig för det mesta ganska "förvirrad". Precis som om jag inte vet vad som är upp och ner.

Försöker hålla mig på banan, men oftare och oftare känner jag hur jag faller.

Tankar och känslor som skriker att jag är värdelös, äcklig och helt oduglig.

Är trött på mig själv.

Jag kan le och skratta och göra det helt ärligt för att jag just då är glad! Men inom mig är det något som gnagar, något mörkt och äckligt.

Osäkerhet och ett redan lågt självförtroende som blir mer och mer obefintligt!

En av många bilder som jag tycker mycket om, både Jannike och Carritcha är extremt lyckliga och glada :)  Min busponny som jag saknar såååå mycket <3

Måste få ur mig lite saker nu...

Ni som läst min blogg länge kanske kommer ihåg att jag skrivit om det såkallade "behandlingshemmet" Egehem?! Jag gjorde ju anmälan på dom och så... Men detta inlägget handlar inte om min anmälan (som för övrigt så verkar det som om socialstyrelsen inte har gjort ett skit fasta att det kommit in en MASSA andra anmälningar mot dom också och att dom skulle starta upp en riktig utredning).

Jag läser lite då och då en tjejs blogg som nu bor på Egehem, och jag blir så frustrerad i princip varje gång jag klickar in på hennes blogg. Hon mår riktigt dåligt och har bott där läääääänge men inget verkar ju bli bättre...

Jag vill bara att folk ska fatta någon gång att det stället är totalt värdelöst, speciellt anhöriga som inte kan se hur manipulerade de blir av personalen och absolut inte kan ta när jag berättar om alla mina dåliga erfarenheter från det stället...

Man blir totalt hjärntvättad där!

Jag vill få alla föräldrar där ute som har sina barn på det stället som inte blir bättre trots år tillbringade där, att snälla ni, inse att det inte är ett bra ställe för just er dotter! Snälla inse att det är dags att prova något nytt om det går år och dagar utan att just din dotter mår bättre och kommer framåt!

Nu ska jag nog sluta skriva för jag blir så fruktansvärt frustrerad...

Uscha, denna dagen kan slänga sig i väggen...

Bara skit,

och den blev ju inte bättre när jag kom på att det är träning i ridhuset ikväll och det är ett j*kla piss väder, dvs jag kan inte rida...

Jag behöver muntras upp!!! Ja, Tack ;)

Gick förbi en tjej och kille som satt på en bänk igår, och då får man höra;

"Hur kan hon gå så?!"

"Ja, men det är ju faktiskt ganska varmt."

Kul, verkligen...

Jag tänker inte springa runt i långärmat och svettas som en gnu. Kanske skulle ha gått fram till tjejen och bett henne betala en laser behandling eftersom hon verkade störa sig så mkt på hur JAG ser ut!

Blir både ledsen och arg.