Jag känner mig så tom, helt känslolös. Hjärnan tänker ingenting heller. Känner mig så totalt nollställd. Kanske mitt sätt att lura mig själv att jag inte mår dåligt.

Ska jag vara helt ärlig så känns livet ganska kasst. Men jag har har en otrolig tur att jag har min älskade Surprise, hon är verkligen mitt Allt. När jag är hos henne känns allt bra, hon är mitt ljus, mitt hopp och min framtid. Med henne har jag planer och mål. Är så lyckligt lottad att ha henne vid min sida.