Tänk skriva det här ett tag nu, och nu gör jag slag i saken ;)
Jag får börja med att dra lite bakgrund.

Som dom flesta vet eller nu har förstått, så har jag inte mått speciellt bra psykiskt, nu är det mycket bättre men jag ska ju vara ärlig och säga att helt bra är det inte nu heller.

Men hur eller hur så har nog  min hemkommun Kalmar och landsting provat det mesta för att hjälpa mig, så som behandlingshem, LSS boende och så, in och ut på psyk har det ju blivit också L . Men inget har gjort att jag mått bättre, tvärtom, jag mådde sämre och sämre. Självmordsförsöken blev allvarligare och jag gjorde allt för att skada mig själv på det ena eller andra sättet.

Jag var på PIVA i Kalmar i ett halv år. PIVA står för Psykiatrisk Intensiv Avdelning, en avdelning där en patient ska vara ungefär max 2 veckor, för att sedan antingen flytta till en annan avdelning eller bli utskrivna.
På PIVA gjorde jag nog ett av mina allvarligaste självmordsförsök (och nej, jag tänker inte berätta vad jag gjorde), när personalen hittade mig så hade jag slutat andats och hade ingen puls.
Jag tror att denna händelsen var ”droppen” och dom beslutade att skicka mig till Växjö.

Att jag var i Växjö vet nog dom flesta, det som inte många vet är att jag blev skickad till en kvinnoavdelning på Rättpsyk i Växjö… Jag är alltså inte dömd för något brott, men dom trodde att jag skulle få hjälp där.

I Växjö var jag i nästan ett år, och jag minns fortfarende skräcken av att komma dit. Höga murar och taggtråd högst upp, en massa olika dörrar och lås, ja det ser ut som ett fängelse. Fy, jag minns hur extremt liten jag kände mig och hur hemskt det var… Usch, jag bara ryser när jag tänker på mina första timmar i Växjö :(

Men sen blev det ju bättre!

Det var i alla fall en personal på avdelningen som kom på idéen med familjehem. Jag tyckte det lät bra, och det var ju typ det enda jag inte provat ;)  Så dom tog kontakt med Brizad och det var på den vägen jag flyttade hit, till Stefan. Men jag hade minsann ett krav när Brizad kom första gången för att träffa mig och se vilket familjehem som skulle passa. Mitt krav var så klart att min häst skulle kunna följa med ;)  och så blev det ju!

Att jag fick denna chansen att flytta hit ångrar jag inte en sekund.
Självklart hade jag ju i första hand velat bo närmare Kalmar och min familj och mina vänner där.

Ett tillägg till detta är att jag under typ några år hade något som kallas LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. D.v.s jag bestämde liksom inte själv, jag kunde skrika högt, men om dom ansåg att det skulle vara så, så hade jag ingen talan. Men nu har jag inget LPT :)

 

Åsa Månhage

10 juni 2012 08:44

Starkt av dig att våga skriva hur du har det/har haft det.
Skönt att du mår bättre nu! ♥

http://www.minalivstankar.blogg.se

 

Caroline Bågfeldt

10 juni 2012 11:48

Sv: Åh vad roligt, jag ska kolla lite extra efter en som cyklar eller går runt hagarna när jag är där :D kanske ser jag honom ! :)

http://baraacarro.blogg.se

 

Jana

12 juni 2012 16:38

Du är så stark som har klarat dig igenom allt det här! Såklart kan det inte bli helt bra, bara sådär, när du har mått så väldigt dåligt så länge =( Men du är på rätt väg, ge inte upp, finaste Jannike <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag så trött och galen på denna bloggportal, så nu flyttar jag :)   Nya bloggen http://jannikeochsurprise.wordpress.com/ ...

    För att komma till tävlingen så klicka bara HÄR

Igår anlände jag ju till Kalmar city, gjorde nada igår, jo vi var iväg och handlade ;)  Sen blev det en slappis dag vilket är ganska skönt ibland!   Idag tänkte jag vara lite duktig, ska fota lite saker som mamma och pappa ska sälja och även sånt...

Dagen idag då. Blir hemma nu på fm för att passa alla vovvarna medans Lotta jobbar och Stefan ska hämta hö!   Sen ska jag till finaste hästen någon sen :)   Packa ska det göras också, för imorgon blir det Kalmar! Ska träffa lilla killen, so...

Red ute på ridslingan idag. Min pålle var en knäppis... Hoppar upp och ner, hit och dit! Små stegrade och hade sig, haha! Tur hon är söt asså ;)   Hade varit super kul om någon hade fotat eller filmat, för det är ju liksom inte överdrivet många g...