Snart kommer sommaren med värme och sol. Härligt tänker många, men det medför även en massa ångest.

Beach 2012 har man ju inte direkt kroppen till.

Men för mig är det inte bara det som ger mig ångest inför denna faktiskt härliga period.

Jag kan inte direkt gå i mina mysbyxor och stora munktröjor, om jag inte vill svettas ihjäl då! Nä, snart blir det T-shirt och bara ben. För dom flesta så är ju inte något problem, dom tycker bara det är skönt.

För det mesta tänker jag inte på alla ärren, jag är ju så van vid dom, och dom har läkt bra och blivit riktigt "fina" mot hur dom har sett ut.

Men med sommaren och solbränna så blir dom helt vita och syns mer. Även om dom har blivit så pass fint läkta så är det trots allt väldigt många ärr, speciellt på armarna. Det är väl inte så att jag direkt skäms för hur jag ser ut, men jag gillar det inte och är absolut INTE "stolt" över det.

Det som är jobbigast är när man märker att barn bara står och stirrar på mig, och jag fattar inte varför, men sen slår det ju mig... Då blir jag bara ledsen, men jag kan ju inte få det ogjort.

Men nu har jag varit skadefri ganska länge och jag hoppas att min styrka mot att skada mig själv kommer hålla i sig.

Bikini-formen kan man ju faktiskt jobba på och lyckas med.

Men ärr är något som man inte kan träna bort.

Bilden är lånad från Google, alltså inte mina armar.