Nu på förmiddagen kommer min kontaktperson.

I eftermiddag kommer kiropraktorn till Surprise.

Så i kväll blir det uppdatering hur det gick med Suppan och kotknackaren ;)

Bye Bye så länge!

Miss my pircing a little bit...

Tänk skriva det här ett tag nu, och nu gör jag slag i saken ;)
Jag får börja med att dra lite bakgrund.

Som dom flesta vet eller nu har förstått, så har jag inte mått speciellt bra psykiskt, nu är det mycket bättre men jag ska ju vara ärlig och säga att helt bra är det inte nu heller.

Men hur eller hur så har nog  min hemkommun Kalmar och landsting provat det mesta för att hjälpa mig, så som behandlingshem, LSS boende och så, in och ut på psyk har det ju blivit också L . Men inget har gjort att jag mått bättre, tvärtom, jag mådde sämre och sämre. Självmordsförsöken blev allvarligare och jag gjorde allt för att skada mig själv på det ena eller andra sättet.

Jag var på PIVA i Kalmar i ett halv år. PIVA står för Psykiatrisk Intensiv Avdelning, en avdelning där en patient ska vara ungefär max 2 veckor, för att sedan antingen flytta till en annan avdelning eller bli utskrivna.
På PIVA gjorde jag nog ett av mina allvarligaste självmordsförsök (och nej, jag tänker inte berätta vad jag gjorde), när personalen hittade mig så hade jag slutat andats och hade ingen puls.
Jag tror att denna händelsen var ”droppen” och dom beslutade att skicka mig till Växjö.

Att jag var i Växjö vet nog dom flesta, det som inte många vet är att jag blev skickad till en kvinnoavdelning på Rättpsyk i Växjö… Jag är alltså inte dömd för något brott, men dom trodde att jag skulle få hjälp där.

I Växjö var jag i nästan ett år, och jag minns fortfarende skräcken av att komma dit. Höga murar och taggtråd högst upp, en massa olika dörrar och lås, ja det ser ut som ett fängelse. Fy, jag minns hur extremt liten jag kände mig och hur hemskt det var… Usch, jag bara ryser när jag tänker på mina första timmar i Växjö :(

Men sen blev det ju bättre!

Det var i alla fall en personal på avdelningen som kom på idéen med familjehem. Jag tyckte det lät bra, och det var ju typ det enda jag inte provat ;)  Så dom tog kontakt med Brizad och det var på den vägen jag flyttade hit, till Stefan. Men jag hade minsann ett krav när Brizad kom första gången för att träffa mig och se vilket familjehem som skulle passa. Mitt krav var så klart att min häst skulle kunna följa med ;)  och så blev det ju!

Att jag fick denna chansen att flytta hit ångrar jag inte en sekund.
Självklart hade jag ju i första hand velat bo närmare Kalmar och min familj och mina vänner där.

Ett tillägg till detta är att jag under typ några år hade något som kallas LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. D.v.s jag bestämde liksom inte själv, jag kunde skrika högt, men om dom ansåg att det skulle vara så, så hade jag ingen talan. Men nu har jag inget LPT :)

Har typ inga planer alls... Det "ända" som jag ska göra är att rida Surprise idag och imorgon, barbacka kommer det bli.

Eftersom kiropraktorn kommer på måndag så kommer jag inte sitta och försöka "pressa" henne så mycket. Så på måndag får jag antagligen lite svar och hur jag ska gå till väga efter. Ska även fråga om sadeln kan ha en liten del i det... Fråga kan man ju alltid ;)

Så jag inte riktigt vad jag ska göra hela dagarna... Idag har jag inte gjort ett skit, tittat på en film typ. Jo, jag har suttit och borstat bort hår på 2 schabrak ;)

En söt bild på Minta som jag hittade på datorn idag :)

Igår blev det ridpass ute i paddocken för jag hade totalt glömt bort att det var dressyr träning... Så det blev ett kort dressyrpass då den paddocken som sagt är ganska djup och tung, så det blev väl mer ett styrke pass ;)  Alltid bra det också!

Stefan tittade lite på henne och han sa att hon var ganska trippig bak, mer än vanligt då... Men jag sa ju också att jag behöver ju driva på mer för att få in bakbenen, men inget jag riktigt vågar nu innan måndag då kiropraktorn kommer.

Bortsett från det så var hon ändå ganska fin, hon lyssnade och vänstergaloppen funkade ;)

Barbacka bild från förra året.

Tänkte göra en liten uppdatering på häst fronten.

Kan börja med det som ni redan vet, att Suppan har varit ganska dålig i magen hela tiden efter hösilage bytet. Inget konstigt att hästarna kan bli lite dåliga i magen när man byter, men Supp var riktigt dålig, varje gång hon fes (och det var OFTA) så sprutade liksom vätskat bajs... Mysigt eller hur! Not!

Nu har dom börjat gå mer på gräs och får nu bara lite av det hösilaget på kvällarna, och nu är hon så mycket bättre i magen :) Uppdatering på bajsfronten, haha; nu är det grönt, men det är ju inget konstigt.

Så jag tror att det var som jag trodde, att hon var allergisk mot det hösilaget. Visst, det är ingen i stallet som tror på mig, men det har liksom hänt en gång innan, så jag vet ju att det mycket väl kan vara så.

Sen den senaste veckan.

I söndags hade jag plockat fram lite hinder, och vanligtvis när Suppan ser hinder, det räcker med bommar, så brukar hon tagga till, men inte då. När jag började trava kändes det konstigt, som om bakdelen inte hängde med, men jag travade på lite till för att se om det släppte. När det inte gjorde det så hoppad jag av för att kolla på henne från marken och då såg jag att båda bakbenen var kanon stela. Funderade lite och tänkte att jag skulle prova om det blev bättre efter lite galopp, men hon var inte med på noterna och jag förstod att det var något hel fel.

På måndagen så longerade jag lite och hon var precis lika stel.

I tisdags kom veterinären till stallet så jag var där och pratade med henne och hon kände igenom Suppan och sen ville hon se när hon rörde sig. Kan ju säga att jag hade en extremt piggelin häst och hon gick helt rent, alltså bakbenen var inte stela och bakdelen såg ut att hänga med. Det var ju bra, men jag kände mig lite dum, men veterinären var jätte trevlig och förstod att det hade varit som jag sa, så hon misstrodde mig inte eller att jag överdrev. Så det kändes bra i alla fall.

Hon sa att det kunde vara sadeln, inte att det var det utan att det skulle kunna vara det, men suppan visade ingen täcken på ryggont, men jag ska rida mycket barbacka nu ;)

Så igår red jag barbacka ett litet dressyrpass, och hon var faktiskt ganska fin :)  Bra och dåligt, ev. ny sadel tycker inte riktigt min ekonomi om....

På måndag kommer det en kiropraktor till Suppan, för det kan mycket väl vara så att hon sitter fast någon stans i bakkärran. Så det känns skönt att kolla upp henne lite om vad det kan vara.

Har lite jobbigt att sitta och skriva idag för min höger arm / handled / tumme gör jäkligt ont...

Men jag ville ändå uppdatera att ridpasset idag var bra :) red barbacka och hon jobbade på och sprang inte bara!

Så jag är riktigt nöjd med min älskling idag <3

Igår var det Lottas dag, 40 år fyllda nu.

Vi hade en riktigt bra dag, med min ja vad ska man säga, extra / bonus familj ;)  Först tog vi båten över till Ven, alla 3 hundarna fick följa med. Första gången de åkte båt och dom var så duktiga, men Tassa var ganska orolig och lite stressad, hon är en ganska osäker hund. På ön gick vi för att hitta någon stans att kunna sitta med vår picknick. Myspys, men självklart försvann solen ganska snabbt där vi hade satt oss och det blev lite kallt efter en stund...

Sen slappade vi lite hemma hos Lotta innan vi gick till resturangen. Måste ju säga att min efterrätt var såååå super god, åt upp allt, haha!

Alla var nog ganska trötta sen, men nöjda :)

Knäppte lite bilder också, och nej, jag fastnar inte på bild ;)

Födelsedags barnet, ingen annan än Lotta :)

Alla vovvarna på båten.

Lasse tror att han är stark...

Stefan.

Tassa kollar ut genom fönstret.

Picknick dags!

Stoja ;)

Donna :)

Tassa :)

Skål för födelsedags barnet :)

Idag fyller Lotta år! Stort Grattis :)

Så vi ska ta båten till Ven och ha mys, och till och med hundarna ska få följa med ;)

Sen när vi kommer hem därifrån ska vi gå ut och äta :)